// you're reading...

Hela alltet

Varginnan som blev grabb och sportens antika frosserier (del 2)

Romulus och Remus var tvillingar – så här kommer ännu ett inlägg om sport och antiken.

I den eminenta antiktidskriften Medusa läste jag för en del år sedan en artikel om antikens betydelse för namngivningen av idrottslag. Nu ligger min samling av den elakt grinande tidningen hemma i Uppsala, och de enda exempel jag kan komma på är svenska Troja och holländska Ajax. De fornnordiska myterna spelade väl också viss roll, även om jag inte riktigt är säker på att Sleipner är den idealiske fotbollsspelaren.

Det krävs inte många sekunder i AS Romas affär för att upptäcka den antika anknytningen. Bland matchtröjor och bilder på laguppställningar hänger tröjor med lagerkransar samt med text som ”Roma 753” och ”Dinastia Romana”. Vargen är inte bara stadsgrundaren Romulus amma utan också lagets symbol. Oftast är det den vanliga varginnan om avbildas, men här finns också en gulligare variant (som starkt påminner om den svenska speedwayvargen) och rätt ful kramvarg. Maskoten är f.ö. döpt efter stadens grundare och heter Romolo. Den har alltså bytt kön från moderlig varghona till manlig och våldsam stadsgrundare. För att verkligt ställa till symboliken saluförs en specialutgåva av filmen Gladiator. Det finns ingen hejd på antikiseringen.

Här i stan snavar man visserligen ständigt över ruiner, men orsaken till fotbollslagets anammande av epoken beror nog snarare på den tid det grundades – inte vid stadens grundningsår 753 f.Kr (även om tröjorna antyder det), utan 1927. Som jag konstaterade sist: intresset för antiken var stort, inte minst bland fascisterna, som strävade efter att binda samman sin tids Rom med antikens.

För att ge huvudstaden ett mera slagkraftigt fotbollslag slog man 1927 ihop fyra av stadens fem lag. Det femte, Lazio, vägrade. Åtminstone i början måste det fascistiska inslaget i ledningen till detta nya AS Roma ha varit stort – laget tillkom ju genom officiellt ingripande. Hur det var i övrigt är oklart och skiftar mellan olika källor.

Den antika symboliken var inte förvånande då – men varför används den fortfarande? Självfallet ligger en hemlighet i namnet. Roma är Rom, medan Lazio enbart är Latium, stadens omgivning. Stadens färger är liksom lagets gult som solen och rött som hjärtat (för att citera supportersången), och identifikationen går alltså så långt att stadens grundande på något sätt också blir lagets grundande. Den ”dinastia romana” som nämns visar också på successionsordningen – om nu fansen ser sina hjältar som efterträdare till gladiatorerna eller till de romerska kejsarna har jag inte lyckats lista ut.

Så vitt jag kunnat förstå har inte AS Roma längre något fascistiskt rykte, medan jag hört glåpord mot Lazio (men de kan förstås ha utslungats av en Romaanhängare). Liksom så många huvudstadslag tilltalar de olika grupper – Roma är arbetarnas och de intellektuellas, medan Lazios publik är borgerligare. Det förklarar också varför Romaflaggorna hänger så tätt i det smått bohemiska Trastevere och i Testaccio, där de hade sitt ursprung. På Romaklubben där såg jag till och med en romersk legionär i lagets färger. Fotot blev suddigt, men kan vara värt att betrakta.

I Rom är fotboll religion. Liksom antikens romare lät var och en själv välja gud så länge man också tillbad kejsaren så kan man tro på vad man vill i Rom. Antiken tillåts man dock aldrig glömma.
middle dry details

design by digitaldesigncompany
web design austin
Web design services San Jose

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd