// you're reading...

Hela alltet

Flickan på Palazzo Massimo

Det regnar. Ibland regnar det också i Rom. ”Vad gör vi när det regnar?” frågade en kompis, som till skillnad från jag är i Rom. Frågan skickades via sociala medier och åtföljdes av en bild på ett typiskt romerskt regn. Rätt vackert, enligt min mening. 

Katt med fågel samt två änder. Mosaik på Palazzo Massimo.

När det regnar i Rom brukar jag hoppa på bussen och åka till Palazzo Massimo alle Terme, en del i det italienska nationalmuseet, som ligger strax intill Termini. Här finns många av de mest välkända skulpturerna, och fler kan man hitta på systermuseet Palazzo Altemps nära Piazza Navona. Båda hör till de platser jag gärna återvänder till i Rom. 

Augustus från Prima Porta

Det finns en tendens hos italienska museer att inte riktigt tala för varan. På något sätt anser de sina skatter så självklara att besökarna förväntas veta vad de vill se. Så är det också ganska lätt att gå runt Palazzo Massimos innergård och betrakta de bekanta marmorskulpturerna. Här finns bland annat skulpturen av Augustus från Livias villa i Prima Porta (som f.ö. är öppen ibland, men som kanske kräver specialintresse). De fantastiska trädgårdsfreskerna därifrån hittar man några trappor upp. 

Freskerna från Livias villa.

Till källaren, däremot, är det mindre lätt att hitta. Det tog åratal innan jag råkade svänga in. Dels finns där ett kassavalv med guld och dyrbarheter, men där finns också en hel del annat. Vad sägs om senantika kejsarspiror? 

Den lilla flickans docka.

Avdelningen för lyx ligger också i källaren och handlar av någon anledning om kvinnor och barn. Där har jag sett en antik romares ansikte. Där nere finns nämligen mumien av en liten flicka, som mumifierats på egyptiskt sätt men som levde och begravdes i trakten av Rom. Med sig i graven fick hon sina smycken och sin docka. Jag brukar gå ner och hälsa på henne när jag är där – denna lilla rika flicka, som åtta år gammal dog av tuberkulos och trots guldet i graven var fullkomligt undernärd. Det blir ingen bild på mumien från Grottaferrata. Hon var en riktig människa, och jag klarar inte av att fota henne. Men hon ligger där. När ni är i Rom kan ni själva gå dit och hälsa på. 

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd