// you're reading...

Hela alltet

I nya fotspår på Palatinen

Colosseum är en viktig symbol för Rom. Sätt en bild av Colossuem på krogmenyn och varenda kotte begriper att det handlar om romerskt (eller i varje fall italienskt) cuisine. En silhuett av Colosseum prydde också de första åtta upplagorna av Rom på 8 dagar.

Colosseum. Stor och välbesökt

Folk älskar Colosseum. Själv tycker jag det är lite överreklamerat. Stort, förstås – och ständigt närvarande. Återvänder dit gör jag dock sällan. Då och då fattar jag till och med ett aktivt beslut att inte gå dit. Som sann ruinälskare kommer jag nämligen gärna tillbaka till Forum Romanum, och biljetten går också till Colosseum och Palatinen. Häromdagen fattade jag alltså samma beslut på nytt: Nej till Colosseum och stor ruin. Ja till Palatinen samt Forum Romanum och mindre ruiner. Om man nu promt vill se Colosseum rekommenderar jag att köpa biljetten vid ingången till Palatinen. Köerna är mycket kortare där. Det är inte heller en dum idé att vara tidigt ute, ty Rom är en morgonsömnig stad, och turisterna har ofta tagit sovmorgon.

En söndagsmorgon klättrade jag alltså ner från min tillfälliga boning (belägen så högt upp i ett hus i Trastevere att jag varje gång tänkte på antika insulae, de farligt höga antika hyreshus som ofta rasade eller brann). Jag promenerade över Tiberön, tittade in i  S. Maria in Cosmedin och gick över Circus Maximus. Kan man gå över Circus Maximus tycker jag man ska det. I sydöstra änden har man gjort nya utgrävningar, och under en av mina promenader la jag märke till att där visas nånslags multimedial föreställningen. Låter turistigt, men jag kan ha fel.

Palatinen kan vara lite svår att ta till sig. Det är många ruiner, men ofta är det svårt att se vad de egentligen varit. Man behöver en guidebok, helt enkelt. Här är ibland Ellen Rydelius mindre bra eftersom forskningen har gjort framsteg sen femtiotalet, men jag hade i alla fall med mig Med Ellen Rydelius i Rom (1954). Hennes karta över Palatinen visade sig vara användbar. 

Lager på lager. Mur på Palatinen.

Rom är sig ständigt lik. Rom förändras lika ständigt.

Ruiner och turister.

Nu tänkte jag börja min promenad på Palatinens bortsida (mot Circus Maximus till) och sedan arbeta mig tillbaka. Tanken var att börja med resterna av familjen Farneses renässansträdgård, titta på utsikten mot stan och sedan ta mig ner till Forum Romanum. I bortänden upptäckte jag att en ny stig öppnat, som gick längs kullens kant. Man kunde alltså både njuta av utsikten och av ruinerna. Dessutom fanns här rikligt med skyltar, något man inte är bortskämd med i Italien. Och bättre blir det: de var både på italienska och på god engelska, de beskrev pedagogiskt vilka ruiner som var vilka och hur de använts, och det fanns dessutom information om olika växter. Nu var det oktober, och även om solen sken och temperaturen kröp uppåt 27 under dagen så rådde inte riktigt sommarens blomprakt. Men ändå. Glad blev jag. 

Början på stigen på Palatinens bortsida. Blommande buske samt konst också i bild.

Alltså vandrade jag en helt annan väg längs Palatinen än jag gjort vid något av mina tidigare besök. Stigen mynnade ut nere vid Forum Romanum, där man kom fram vid Castor och Pollux tempel. Nu missade jag ju mitten av Palatinen – ville man se den fick man vackert klättra upp igen – men den hade jag faktiskt redan sett. 

Valv

Ner på Forum Romanum vandrade jag sedan länge och drevs därifrån först när jag blev hungrig. Ruiner är bra till mycket, men ibland är en romersk bar bättre.

En vandring bland ruiner

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd