// you're reading...

Hela alltet

I nya fotspår på Palatinen

Colosseum är en viktig symbol för Rom. Sätt en bild av Colossuem pÃ¥ krogmenyn och varenda kotte begriper att det handlar om romerskt (eller i varje fall italienskt) cuisine. En silhuett av Colosseum prydde ocksÃ¥ de första Ã¥tta upplagorna av Rom pÃ¥ 8 dagar.

Colosseum. Stor och välbesökt

Folk älskar Colosseum. Själv tycker jag det är lite överreklamerat. Stort, förstÃ¥s – och ständigt närvarande. Ã…tervänder dit gör jag dock sällan. DÃ¥ och dÃ¥ fattar jag till och med ett aktivt beslut att inte gÃ¥ dit. Som sann ruinälskare kommer jag nämligen gärna tillbaka till Forum Romanum, och biljetten gÃ¥r ocksÃ¥ till Colosseum och Palatinen. Häromdagen fattade jag alltsÃ¥ samma beslut pÃ¥ nytt: Nej till Colosseum och stor ruin. Ja till Palatinen samt Forum Romanum och mindre ruiner. Om man nu promt vill se Colosseum rekommenderar jag att köpa biljetten vid ingÃ¥ngen till Palatinen. Köerna är mycket kortare där. Det är inte heller en dum idé att vara tidigt ute, ty Rom är en morgonsömnig stad, och turisterna har ofta tagit sovmorgon.

En söndagsmorgon klättrade jag alltsÃ¥ ner frÃ¥n min tillfälliga boning (belägen sÃ¥ högt upp i ett hus i Trastevere att jag varje gÃ¥ng tänkte pÃ¥ antika insulae, de farligt höga antika hyreshus som ofta rasade eller brann). Jag promenerade över Tiberön, tittade in i  S. Maria in Cosmedin och gick över Circus Maximus. Kan man gÃ¥ över Circus Maximus tycker jag man ska det. I sydöstra änden har man gjort nya utgrävningar, och under en av mina promenader la jag märke till att där visas nÃ¥nslags multimedial föreställningen. LÃ¥ter turistigt, men jag kan ha fel.

Palatinen kan vara lite svÃ¥r att ta till sig. Det är mÃ¥nga ruiner, men ofta är det svÃ¥rt att se vad de egentligen varit. Man behöver en guidebok, helt enkelt. Här är ibland Ellen Rydelius mindre bra eftersom forskningen har gjort framsteg sen femtiotalet, men jag hade i alla fall med mig Med Ellen Rydelius i Rom (1954). Hennes karta över Palatinen visade sig vara användbar. 

Lager på lager. Mur på Palatinen.

Rom är sig ständigt lik. Rom förändras lika ständigt.

Ruiner och turister.

Nu tänkte jag börja min promenad pÃ¥ Palatinens bortsida (mot Circus Maximus till) och sedan arbeta mig tillbaka. Tanken var att börja med resterna av familjen Farneses renässansträdgÃ¥rd, titta pÃ¥ utsikten mot stan och sedan ta mig ner till Forum Romanum. I bortänden upptäckte jag att en ny stig öppnat, som gick längs kullens kant. Man kunde alltsÃ¥ bÃ¥de njuta av utsikten och av ruinerna. Dessutom fanns här rikligt med skyltar, nÃ¥got man inte är bortskämd med i Italien. Och bättre blir det: de var bÃ¥de pÃ¥ italienska och pÃ¥ god engelska, de beskrev pedagogiskt vilka ruiner som var vilka och hur de använts, och det fanns dessutom information om olika växter. Nu var det oktober, och även om solen sken och temperaturen kröp uppÃ¥t 27 under dagen sÃ¥ rÃ¥dde inte riktigt sommarens blomprakt. Men ändÃ¥. Glad blev jag. 

Början på stigen på Palatinens bortsida. Blommande buske samt konst också i bild.

AlltsÃ¥ vandrade jag en helt annan väg längs Palatinen än jag gjort vid nÃ¥got av mina tidigare besök. Stigen mynnade ut nere vid Forum Romanum, där man kom fram vid Castor och Pollux tempel. Nu missade jag ju mitten av Palatinen – ville man se den fick man vackert klättra upp igen – men den hade jag faktiskt redan sett. 

Valv

Ner på Forum Romanum vandrade jag sedan länge och drevs därifrån först när jag blev hungrig. Ruiner är bra till mycket, men ibland är en romersk bar bättre.

En vandring bland ruiner

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

òåïëîå è õîëîäíîå îñòåêëåíèå àëþìèíèåâûìè îêíàìè ïëàñòèêîâûå îêíà öåíà webdisart, ltd