Ellen Rydelius nämner inte Tempietto Bramante. Förbiseendet är förlåtligt, med tanke på att hon ägnar ungefär en halv sida åt Gianicolo och inte alls nämner S. Pietro in Montorio.
I Rom har man alltid en kyrka runt knuten, men jag skulle tro att det är den lilla fjortonhundratalskyrkan S. Pietro in Montorio som är vår närmaste. Den byggdes av det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella (de som skickade Columbus mot Indien och fördrev morerna) och ligger nu bredvid Spaniens akademi här på Gianicolo. På en av de möjliga vägarna till American Academy passerar jag kyrkan. Om dess granne tempiettot hade jag däremot ingen aning förrän en estetiskt lagd vän lovordade det.
Detta tempel utmärker den plats, där Petrus enligt vissa teorier ska ha korsfästs (upp och ner, men det vet ni väl). Också här stod det spanska kungaparet för fiolerna, och som arkitekt anställdes Donato Bramante, en av sin tids största arkitekter. Ungefär när templet var färdigt tog han itu med Peterskyrkan.
I dag bar det av till amerikanerna igen, så tog jag vägen förbi templet. Just den här gången visade det sig vara öppet, och dessutom omgivet av en mycket pittoresk grupp teckningselever. 
De sade inte mycket, men deras lärare desto mer. Hon talade engelska med italiensk brytning, och eleverna höll alla på att skissa det lilla renässanskapellet ur olika vinklar.
Det är ett mycket vackert och harmoniskt rundtempel, med flera ingångar och ett antal skulpturer.
Här sitter Petrus med himlarikets nycklar omgiven av de fyra evangelisterna, och på en starkt antikiserande fris ser man hur han korsfästs av antika romare. En trappa – skapad av den allestädes närvarande Bernini – leder ner till kryptan, som öppnar sig mot klippan där korset ska ha stått. Den är dock låst med ett rejält hänglås. Petrus kanske har nycklar även till det, men jag blev stående utanför.
Sedan fortsatte jag till biblioteket för dagens arbete. Bakom mig tasslade tecknarna, suddade och ritade om. Det var nästan så jag önskade mig en skissbok och ett ritstift.
