![\"Svenska](\"http:\/\/carinaburman.se\/rom\/wp-content\/uploads\/IMG_9410.jpg\")
<\/a>Svenska institutet i sn\u00f6, februari 2012<\/p><\/div><\/p>\n
\tN\u00e4r jag v\u00e4l vaknat tog jag fram datorn och skrev en bloggtext. Den handlar om en workshop p\u00e5 Finska institutet, i den vackra ren\u00e4ssansvillan Villa Lante, och den f\u00f6ljer h\u00e4r nedanf\u00f6r. Men f\u00f6rsta ett par ord om n\u00e5got annat:<\/p>\n
Rom har 30 utl\u00e4ndska institut och akademier. Alla nordiska l\u00e4nder utom Island \u00e4r representerade h\u00e4r. Dessa ord skrivs p\u00e5 American Academy, som har ett utm\u00e4rkt bibliotek. De utl\u00e4ndska instituten \u00e4r inte bara betydelsefulla f\u00f6r klassiska arkeologer och filologer, utan ocks\u00e5 f\u00f6r folk inom andra discipliner. Under mina m\u00e5nga bes\u00f6k p\u00e5 Svenska institutet har jag m\u00f6tt historiker, litteraturforskare, moderna lingvister, etnologer, museologer, naturvetare, konstn\u00e4rer \u2013 samt f\u00f6rst\u00e5s m\u00e5nga konsthistoriker, d\u00e4r det n\u00e4stan \u00e4r ett m\u00e5ste att tillbringa en tid i Rom. Det \u00e4r ocks\u00e5 till institutet som guideboksprojetet Topos and Topography, d\u00e4r jag \u00e4r verksam nu, \u00e4r f\u00f6rlagt.
<\/a>Tak p\u00e5 Villa Lante<\/p><\/div><\/p>\n
I regeringens budgetproposition f\u00f6r 2015 meddelas det att anslagen till de svenska medelhavsinstituten kommer att upph\u00f6ra. Detta drabbar allts\u00e5 inte enbart Rom, utan ocks\u00e5 Athen och Istanbul. Ett s\u00e5dant beslut \u00e4r mig obegripligt. I dessa dagar n\u00e4r internationalisering och f\u00f6rst\u00e5else mellan m\u00e4nniskor och kulturer \u00e4r central verkar det kortt\u00e4nkt att st\u00e4nga instituten \u2013 vilket rimligen \u00e4r vad som m\u00e5ste ske om anslagen upph\u00f6r. Det var f\u00f6r \u00f6vrigt det greppet Gustaf Vasa anv\u00e4nde f\u00f6r att st\u00e4nga Uppsala universitet. Besparingar \u00e4r s\u00e4kert p\u00e5kallade, men man m\u00e5ste kunna hitta en annan l\u00f6sning.<\/p>\n
Och h\u00e4r \u00e4r texten jag skrev i morse:<\/p>\n
Det \u00e4r det d\u00e4r med l\u00e5dan \u2013 ni vet, den man ska t\u00e4nka utanf\u00f6r. Hur mycket man \u00e4n talar om tv\u00e4rvetenskap och gr\u00e4ns\u00f6verskridande tenderar man \u00e4nd\u00e5 att sitta kvar i sin lilla kartong, d\u00e4r man verkligen f\u00e5r str\u00e4cka p\u00e5 nacken f\u00f6r att se n\u00e5got utanf\u00f6r. V\u00e5rt guideboksprojekt \u00e4r ju tv\u00e4rvetenskapligt, vilket innb\u00e4r att spr\u00e5kforskare, litteraturvetare, konstvetare och historiker samarbetar. Det \u00e4r ju inte som om humanister och kvantfysiker skulle f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 varandra, men skillnader finns \u00e4nd\u00e5. V\u00e5r gemensamma n\u00e4mnare \u00e4r Rom, och ett par g\u00e5nger varje \u00e5r m\u00f6ts vi p\u00e5 Svenska institutet.
<\/a>Utsikt fr\u00e5n Villa Lantes loggia<\/p><\/div><\/p>\n
\tIg\u00e5r kikade jag \u00e4nnu lite mer utanf\u00f6r kartongkanten. Genom en medlem i projektets referensgrupp hade vi n\u00e4mligen bjudits in p\u00e5 en endags workshop om de skandinaviska expeditionerna till Vatikanen, arrangerad av Svenskt Diplomatarium och Finska institutet i Rom. S\u00e4ger man \u201dexpedition\u201d ser man (eller \u00e5tminstone jag) f\u00f6r sitt inre \u00f6ga n\u00e5gon slags Andr\u00e9 eller Nansen, som utmattade sl\u00e4par sig \u00f6ver Ponte S. Angelo f\u00f6r att utforska den fj\u00e4rran Vatikanen. Riktigt s\u00e5 var det inte. Expeditionerna bestod av historiker och filologer, som 1919-1939 bedrev ett samnordiskt projekt d\u00e4r man gick igenom Vatikanarkivets samlingar och kopierade (eller \u00e5tminstone noterade) s\u00e5dant som r\u00f6rde Norden.
<\/a>Till och med stens\u00e4ttningen \u00e4r vacker p\u00e5 Villa Lante<\/p><\/div> N\u00e5gra pionj\u00e4rer hade berett mark redan under andra h\u00e4lften av 1800-talet \u2013 faktiskt innan Vatikanarkivet hade \u00f6ppnats f\u00f6r forskare. \u00c4nnu idag kallas det ju Archivio Segreto Vaticano \u2013 Vatikanens hemliga arkiv \u2013 och fr\u00e5n mitt enda bes\u00f6k d\u00e4r minns jag att det var r\u00e4tt kr\u00e5ngligt att ta sig in \u00e4nnu p\u00e5 1990-talet. Det kr\u00e4vdes s\u00e4rskilt pass till Vatikanen, v\u00e4lliknande fotografier samt v\u00e4ltalig tunga. S\u00e4rskilda problem hade vi med den tj\u00e4nsteman som tilltalade oss p\u00e5 italienska och inte f\u00f6ref\u00f6ll f\u00f6rst\u00e5 vare sig engelska eller tyska. D\u00e4remot erbj\u00f6d han sig att ist\u00e4llet tala latin. En \u00e5terklang av bes\u00f6ket m\u00e4rks f\u00f6r \u00f6vrigt i Den tionde s\u00e5nggudinnan, en roman jag skrev innan jag egentligen visste s\u00e4rskilt mycket om Rom.<\/p>\n
\tI g\u00e5r fick jag allts\u00e5 h\u00f6ra om arkivmaterial av ett slag, som jag aldrig \u00e4gnat mig \u00e5t. H\u00e4r var det pergament och sigill, d\u00e4r till och med materialet i sigillets band hade symbolisk betydelse, och de tidigaste brev som diskuterades skrevs p\u00e5 800-talet. Man fick ocks\u00e5 en k\u00e4nsla av att nordborna var r\u00e4tt besv\u00e4rliga och sv\u00e5rbem\u00e4strade s\u00e5d\u00e4r under tidig medeltid. <\/p>\n
\tVetenskapliga konferenser inger ofta en k\u00e4nsla av att befinna sig i en avskild tr\u00e4dg\u00e5rd, eller kanske i en sval loggia med milsvid utsikt. S\u00e5 var det faktiskt denna g\u00e5ng. Denna workshop \u00e4gde rum p\u00e5 Villa Lante, en av de f\u00e5 bevarade romerska ren\u00e4ssansvillorna \u2013 man skiljer n\u00e4mligen p\u00e5 villa och palats, och en villa \u00e4r lite mera lantlig och avslappnad. H\u00e4r huserar Finska institutet i sk\u00f6n milj\u00f6 \u2013 h\u00e4r finns fresker av Rafaels skola, h\u00e4r finns ren\u00e4ssansstuckatur och senare till\u00e4gg i nyklassicism \u2013 och n\u00e4r jag nu s\u00e4ger \u201dsenare\u201d s\u00e5 \u00e4r det sent 1700-tal jag menar. En inristad mening i putsen avsl\u00f6jar att villan var byggd f\u00f6re Sacco di Roma 1527.