// you're reading...

Hela alltet

Matlagning i romerskt mörker

För ett tag sedan berättade jag om fiskhandlarens hånskratt när jag undrade hur råa räkor tillreddes. Igår tog vi tjuren vid hornen, dottern och jag, och beslöt att middagen skulle bestå av skaldjur och pasta. Modigt marscherade vi alltså fram till fiskståndet och tittade på räkhögar och bläckfiskmyller. Vad skulle vi välja? Frågan fick ett enkelt svar: alltihop.

Grönsaksstånden på vår marknad tillverkar ofta egna halvfabrikat – de blandar grönsaker till minestre, så man slipper göra det själv, säljer salladsblandning och erbjuder spenat, agretti och kronärtskockor i både ansat och oansat skick. Samma sak visade sig gälla fiskståndet – där erbjöds en blandning av bläckfisk och räkor, särskilt tänkt för pasta. Vi köpte en plastburk full, inhandlade några tomater, vitlök och persilja och tog vägen förbi pastahandeln hem. Italienska affärer är ibland svåra att hitta, och den här syntes inte från andra sidan gatan. Först när jag bröt mina vanor hittade jag den. Där säljs färsk pasta av alla former och längder – i lösvikt, förstås. Dottern var ganska exalterad – sådana affärer finns inte i den lilla brittiska stad, där hon studerar.

Om aftonen grovhackade vi tomater och lite vitlök, fräste dem hastigt i olja tillsammans med en peperoncino och kokade under tiden upp pastavattnet. Sedan hällde jag i skaldjursblandningen och tänkte skvätta på lite vitt vin och låta det koka ett ögonblick. Det var då ljuset gick. Dotterns dator lyste upp köket (vi hade musik till arbetet), och jag trevade mig ut i vardagsrummet och fick fyr på ett stearinljus.Det var lite sommarstugekänsla över det hela, fast vi befinner oss mitt i en miljonstad. Hela lägenheten var beckmörk, men gatlyktan lyste. Ett ensamt billarm tjöt ute på gatan.

Eftersom all el var borta försökte jag inte åtgärda saken, även om jag hann tänka åtskilligt på säkringar, proppar och allt sådant. Var fanns det? Vad heter ”propp” på italienska? Vad gör man om elektriciteten försvinner? Det var ju inte som om man kunde googla det, eftersom modemet kräver elektricitet. Men jag lugnade mig själv och plockade fram fler värmeljus. Ganska snart var både kök och vardagsrum tillräckligt upplysta, och jag fortsatte matlagningen. Gasspis har sina fördelar.

Riktigt hur mycket vin jag hunnit hälla maten i vet jag inte, men det såg bra ut. Vi kokade pastan, saltade röran (eller såsen – det låter bättre), klippte över persilja och satte oss att äta. Och just då kom elen tillbaka. Vi släckte alla lampor som vi tänt av misstag, hällde upp resterna av Frascatin och smakade på maten. Ätbar? Ja. Faktiskt mycket god. Vi var båda nöjda. Dessutom kände vi oss faktiskt lite duktiga. Vi hade både lagat skaldjur och tagit oss genom ett strömavbrott – i Italien.

acnotin 20mg
pro chem steroids

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd