// you're reading...

Bakgrund

Rom. Staden dit alla vägar bär. Och så en blogg.

Om vi börjar med det förra. Rom hör till mina favoritstäder. Den är stor och bullrig och smutsig och full med människor – mitt i smeten får man tränga sig förbi turister, och på Piazza Navona talas alla språk. Ändå är det där romarna flanerar efter maten, och där de romerska barnen leker. Tar man ett steg utanför de mest kända gatorna är det plötsligt tomt. Fortfarande hör man turistgrupperna på gatan bredvid, men inne i gränderna är det nästan ödsligt. I kvarteren blir det lite av bykänsla. Sådant tilltalar mig.
Rom är dessutom en hanterlig stad. Här bor närmare tre miljoner människor, och myller är det ingen brist på, men från ena sidan centrum till den andra går man på ungefär trekvart. Är man rask i benen hinner man då med en ståespresso på någon bar. Själv promenerar jag gärna.
Om ett par dagar åker vi till Rom och stannar i fyra månader. Aldrig har jag bott där så länge! Första gången kom jag dit som tonåring (två veckors sistaminuten med mamma och pappa), och kom sedan tillbaka ett par gånger. Rom hade mycket som tilltalade mig – antika ruiner, god mat, skor i nog små storlek – men bekantskapen gick trevande, som om jag inte riktigt blev klok på staden. Passade vi egentligen ihop? Och så, när det blivit nytt årtusende, kom övertygelsen. Plötsligt tyckte jag Rom var fantastiskt, och jag kände mig övertygad om att böjelsen var ömsesidig. Kanske bidrog det att jag lät en roman utspela sig i staden och alltså måste ägna mig åt bakgrundsstudier. Kunskap har sina fördelar. Också sedan Vit som marmor kom 2006 har jag varit där minst en gång om året – längst 2009, när jag tillbringade en hel månad (visserligen februari, men dock) på Skandinaviska konstnärsföreningen.
Snart befinner jag mig i en lägenhet inne i Rom. Trädgård ska det också finnas. Om väderleksrapporterna är att lita på blir det nästan sommarvärme vid ankomsten – vilket ju känns bra. Jag tittar ut genom fönstret på mitt kontor i Uppsala och ser ett högst idylliskt snöfall, som jag gärna kunde vara utan. Ute på gatan är det alldeles tyst, utom en förvirrad fågel som börjat kvittra. Undrar om jag hör fåglar i vår trädgård? Tyst kommer det inte att vara, så mycket vet jag. Bilar och människor och kyrkklockor kommer att föra ett väldigt liv. Ja – det återkommer jag väl till.


Bloggen ska handla om min vistelse i Rom, men mer om Rom än om mig. Jag tänker inte skriva om tvättmaskinens eventuella egenheter, om uppvärmningen som antagligen är rätt dålig så här i januari eller om den bästa rean. Rom och människorna där ska jag däremot skriva om – och då tänker jag inte begränsa mig till våren 2011. Rom är som bekant evig, och det gäller ju åt båda hållen. Självklart blir det mycket kultur och litteratur. Sedan har jag ytterligare en tanke med det hela – men den väntar jag med tills jag kommit dit. Lite hemlighetsfull får man väl vara.

flawless raspberry ketone in stores

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

òåïëîå è õîëîäíîå îñòåêëåíèå àëþìèíèåâûìè îêíàìè ïëàñòèêîâûå îêíà öåíà webdisart, ltd