// you're reading...

Hela alltet

Tomater

Efter min passionerade utläggning om zucchini härom veckan trodde väl ingen att jag skulle lovorda ännu en grönsak. Dagens ämne är egentligen en frukt, som används som grönsak och är en relativ nykomling i svenska kök. Nordisk Familjeboks andra upplaga meddelar 1919 att tomaten ”särskildt under senare tid fått allt allmännare användning i hushållet”, men ännu 1954 tycks den så ointressant att Rydelius inte tar upp den i sina kulinariska ordlistor. Ändå är tomaten full av fördelar. Den har många användningsområden och vacker färg. Äter man den rakt av, som ett äpple, märker man också dess intressanta inre. Det är ju inte bara en skön utsida som räknas.
Så här års blir man närmast ledsen av svenska tomater. I Italien, däremot, är tomaterna är ett av många skäl till glädje. Det finns oräkneliga sorter, var och en med sitt användningsområde: små, stora, avlånga, röda, gröna. De gröna är inte omogna utan ätfärdiga. Sådana (antingen runda eller avlånga) har man i salladen. De har just den där söta smaken, som tomater brukar ha när man plockat dem direkt från plantan, och dessutom den intressanta mjuka konsistensen, vilken kontrasterar intressant mot rätt hårda skal.
Vi äter mer frukt och grönsaker än vanligt här, men framför allt frossar vi i tomater. Med riktigt bra tomater går det förresten att laga en färsk pastasås: Skär tomaterna i små bitar (släng kärnorna och det blöta), blanda med olivolja, en skvätt balsamvinäger (inte för mycket), några pressade vitlöksklyftor, salt, peppar och rejält med basilika. Låt stå i minst två timmar. Smaka av. Gudomligt! Var aktsam så inte såsen blir för blöt – det är bättre att fylla på med oljan. Det här är egentligen sommarmat, och såsen är idealisk när man vill äta gott efter en utflykt. När man kommer hem återstår bara att koka pasta och duka. Någon sallad behövs inte heller.
invite you to

plastic surgery in atlanta

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd