// you're reading...

Hela alltet

Broccoletti

Marknaden är som M.A. Numminens gummiboll – hela tiden studsar den tillbaka in i bloggen. Ända sedan vi kom hit har jag tittat fascinerat på de stora backar med bladigheter som finns hos grönsakshandlarna – däribland spenat, cikoria och något som heter ”brocoletti”. När jag härom veckan skrev om zucchini citerade jag hur Ellen Rydelius talade om att den ”gröna blomkålen, broccoli, som finns på vintern, är läckrare än den vita”. Vi är ense igen – broccoli är definitivt godare än blomkål. Extremt nyttig är den också, efter vad jag förstått. Men vad var egentligen broccoletti? Namnet betyder ju ”liten broccoli”, och den hade som små broccoliknoppar men var samtidigt närmare bladgrönsakerna i utseendet.
Jag är en ganska innovativ matlagare, men samtidigt är jag obotligt nyfiken. Hur gör man egentligen? Så jag höjde på ögonbrynen och frågade tjejen i grönsaksståndet. Hon visade sig vara en god pedagog, för hon hämtade en kniv och visade: de stora bladen slänger man, men de små bladen, de fina stjälkarna och knopparna kan man använda. Detta kokas och blandas sedan med olja och peperoncini. ”Ottimo con la pasta!” förklarade hon.
Så det blev pastamiddag igår. Dessutom blev det väldigt mycket spill, för en hel del av blad och stjälkar var så grova att jag förkastade dem. Sedan kokade jag fliset i saltat vatten och blandade ihop med pasta. Någon peperoncini fanns inte (vi har ärvt kryddor från företrädarna, men hittills mest använt färska örter), fast svartpeppar fungerade utmärkt. Rätten blev verkligen utsökt. Till den drack vi ett rött vin från de romerska kullarna – det var skrämmande billigt och ohyggligt gott.
Frågan är förstås hur man skulle laga en sådan rätt i Sverige. Broccoletti är rimligen späd broccoli. Litegrann ingav den samma känsla som när vi fick hem den ekologiska grönsakslådan i Uppsala och ofta undrade ”vad gör man med det här?”. Något liknande har jag dock aldrig sett i Sverige. Uppenbarligen ska broccoli gå att odla över hela landet. Kanske mängder av svenskar odlar sin egen? Då borde den ju gå att skörda tidigt och använda som broccoletti. Det är min förmodan – rent teoretisk, för jag odlar bara kryddörter och lavendel.
Broccoletti smakar också utmärkt som tillbehör till exempelvis kött, sa grönsakshandlerskan. Kanske man kan ha den i risotto, också? Det borde gå bra. Eller snabbkokt i salladen. Eller wokad, om man skulle våga lämna det italienska köket. Förmodligen kan man hitta en massa trevliga användningsområden, när man nu vet hur den tillreds. Och att den finns.

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd