Som bekant ska man inte stiga ner två gånger i samma flod. Nu skulle jag knappast rekommendera någon ens ett första bad i Tibern, strid och smutsig som den är, men bildligt är det något helt annat. Det kan faktiskt vara bra att göra om sånt man redan gjort. Tiderna förändras, och man själv förändras. Vi som brukar bada vet att även vattnet förändras, år från år och till och med dag från dag. Strandlinjen ändras, vassen breder ut sig, stenarna rör på sig. Första majbadets sjö är inte densamma som sista septemberbadets. 

                Att Rombloggen föll i någon slags törnrosasömn betyder inte att jag slutat komma hit. Några riktigt långa vistelser (som 2011 och 2015) har det inte blivit, men ofta tre-fyra veckor åt gången. Min bok om Ellen Rydelius är sedan länge publicerad (2016) och nu i våras kom äntligen vår gemensamma bok för guideboksprojektet Rome and the Guidebook Tradition (digitalt tillgänglig här: https://www.degruyter.com/view/product/508062). Ungefär samtidigt skrev jag en essä om främlingarnas Rom för Bildningspodden, läsbar här https://anekdot.se/essa/rom-framlingarnas-stad/ och även hörbar (inläst av mig, t.o.m.). 

Så tillbaka kommer man alltid. Redan Ellen Rydelius sa ju att ”man återvänder alltid till Rom, det är vissare än att man återvänder till sin första kärlek”. Just nu är jag här några dagar för att vila efter en några ytterst intensiva veckor och börja fundera på nya projekt, efter Bellman. Ellen Rydelius hann med nitton besök i Rom. Jag vet själv inte längre hur många gånger jag varit här. Mycket har jag sätt – jag tänker bara göra roliga saker och besöka favoritställen. Och så tar vi en bloggomstart, tycker jag. Några inlägg, sådär, för att lusten faller på.