// you're reading...

Hela alltet

Puntarelle

Konstiga grönsaker har ju blivit lite av min grej, och när jag går till marknaden brukar de värsta excesserna begås vid grönsaksståndet. Hur kan man låta bli såna tomater? Hur kan man ens tänka på att avstå agretti, när den ligger där så grön och vacker och tiden i Rom börjar kännas så försvinnande kort? Hur kan man undgå att köpa säsongens sista puntarelle?

Puntarelle hemma hos mig.

Puntarelle hemma hos mig.

Där kom den, dagens konstiga grönsak. Efter 2011 års succéer med agretti och brocoletti presenterar jag alltså… puntarelle!

Puntarelle på restaurang, blötlagda i... tja, en fontän...

Puntarelle på restaurang, blötlagda i… tja, en fontän…

Aldrig hört talas om det? Oroa dig inte! Det är ingen vitt spridd grönsak ens i Italien. Puntarelle hör till de romerska specialiteterna och äts på vintern. Det är alltså aningen sent för den nu. Egentligen är det en sorts cikoria, men det är skotten man äter. De rensas och blötläggs så att de krullar ihop sig, och det är oftast i det skicket de säljs. Sedan gör man en dressing. Traditionellt ska det vara olja, sardeller och vitlök, men eftersom jag gärna slår mig i slang med grönsakshandlare vet jag att man kan göra som man vill – en vanlig dressing går lika bra. En god vän använder tonfisk istället för sardeller.

Sardellpastan.

Sardellpastan.

Själv brukar jag fuska och använda sardellpasta, som finns på tub. Hur man än gör är resultatet knaprigt och gott. Man bör dock äta sin puntarelle ganska snart. Eftersom den är blötlagd klarar den sig inte länge i påsen från grönsakshandeln.

legal steroids

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd