// you're reading...

Hela alltet

Romerskt nyår

Det är något speciellt med gåendet. Man ser så mycket mer av en stad på det viset, och om staden är Rom blir man hela tiden överraskad. Ta till exempel första dagen här, när vi kom vandrande nedför backen från Villa Borghese och tittade in på marknaden, som ligger strax utanför. Vårt mål var tofflor, men vi kunde inte undgå att ett av stånden var fullhängt med fula, röda underkläder för båda könen. Foton togs (inte särskilt bra), och vi skakade på huvudena och mumlade väl något om att smaken är delad.

Rött under till nyår!

Rött under till nyår!

Vid lunchpaninon (bressaola och mozzarella) tittade vi i en tidning som låg framme. Där berättades det om att romarna klär sig i rött på nyår, eftersom den röda färgen ger tur under det kommande året. Sedan går tillbaks på antiken, sas det. En sökning på nätet har bekräftat detta (även om vissa källor också nämner kinesiskt inflytande). Inte sällan är det just underkläderna som är röda. Därav skyltningen. Man lär sig saker av promenader.

De här ger nog också tur.

De här ger nog också tur.

Nyårsafton firades av den lilla skaran inbyggare på Svenska institutet med en mumsig måltid, som jag kanske återkommer till. Det är svårt att inte laga god mat i Italien. Vi tittade på fyrverkerierna från institutets tak, men vi kastade inte ut gamla förbrukade grejor genom fönstren – något som också är en italienskt sed. Antingen är vi för svenskt hämmade, eller också har vi helt enkelt inte dragit på oss några gamla prylar. Alla är vi ju här tillfälligt. Visa av vår nyvunna kunskap utrustade vi oss också med röda detaljer – i mitt fall en ful, röd kofta över festklänningen.

Paradorkester på Piazza del Popolo

Paradorkester på Piazza del Popolo

På nyårsdagen gick vi en sväng genom staden, för jag hade fått lust att kliva upp på Capitolium – Roms hjärta – på årets första dag. Detta skedde, och lusten att kika in på Capitolinska museet betvingades raskt, ty det var stängt. All världens turister hade för övrigt gått man ur huse och trängdes kring kullen. Vi blev litet irriterade på trängseln, men efter en rask promenad förbi Pantheon (som alltid gör mig glad) blev humöret bättre, och framme vid Piazza del Popolo hörde vi plötsligt paradorkestrar. Torget visade sig fullt av dem. Där fanns t.o.m. pompomflickor. Det händer mycket på Piazza del Popolo, och inte sällan förläggs offentliga spektakel dit.

Jazz på Pincio

Jazz på Pincio

Vi tog den branta trappan upp till Pincio och möttes av helt annan musik – där spelade ett jazzband. Musikerna dansade runt och svängde med instrumenten, tonerna livade upp, och ännu roligare blev det av att bandet hade med sig dockor från Sesame Street. I bakgrunden syntes Peterskyrkan. En aning om ur det lät ges i det här klippet:
Clip #2

Gott nytt år, mina vänner!

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd