// you're reading...

Bakgrund

Bloggen väcks till liv

En majdag 2011 satte jag punkt för Rombloggen. Det hade regnat, men solen kom fram när vi packat ihop vår lägenhet i Monteverde – bara uppför trappan från Trastevere – och så tryckte jag på knappen, skickade ut bloggen i världen och gick själv ut i Rom för sista gången.

San Lorenzo in Lucina häromdagen. Julgranen formgiven av Louis Vuitton.

San Lorenzo in Lucina häromdagen. Julgranen formgiven av Louis Vuitton.

Det kändes som sista gången, men så var det förstås inte. Redan när jag satte punkt visste jag att jag skulle komma tillbaka – ”ty man återvänder alltid till Rom, det är vissare än att man återvänder till sin första kärlek”. Så skrev Ellen Rydelius i förordet till Rom på 8 dagar (1927). Rydelius var min andliga reskamrat våren 2011, och bloggen uppstod med henne som ett slags frånvarande bollplank. Två och ett halvt år senare träder nu Rydelius, hennes guidebok och jag in i ett nytt slags förhållande – sedan igår forskar jag nämligen om Rom på 8 dagar inom projektet Topos and Topography, där sju forskare studerar guideböcker från olika perioder. Rent praktiskt är vi knutna till Svenska institutet här i staden.

Detta skrivs nämligen i Rom. Jag har varit tillbaka flera gånger, men det kändes alltid så futtigt efter den där långa, underbara vistelsen 2011. I februari året därpå bodde vi på Svenska institutet, när det snöade i Rom och total kaos uppstod. Pinjerna i Villa Borghese brast av snötrycket, halkan var svår och borgmästaren förbjöd all biltrafik utan snökedjor. Jag minns när man förberedde sig genom att ställa sandsäckar utmed hela Spanska trappan, när en man här i närheten försökte spola bort snön och när en liten svart katt ute i parken förundrad konfronterades med sitt livs första snö. Vi frös en hel del.

En hel del blev skrivet både då och vid andra vistelser, men bloggen vågade jag inte röra. Och så häromdagen, när jag vandrade genom staden, fick jag lust att börja på nytt.

Spanska trappan i februari 2012.

Spanska trappan i februari 2012.

Man kan öppna hus som varit igenlåsta. Man kan bygga upp ruiner. Att gräva upp en gammal blogg borde inte vara omöjligt. Huvudpersonerna är desamma: Först och främst Rom, därnäst Ellen Rydelius – och så (i enlighet med genrekraven) jag själv.

Kanske kan detta ses som en informell rapport från ett forskningsprojekt. Kanske blir det också nu mycket reflexioner kring staden och sådant jag sett på mina vandringar. Klart är väl att inläggen blir mera sporadiska. Det vore konstigt att skriva Romblogg från Uppsala, även om jag förstås inte utesluter något. Mitt första ämne hänger dock nära ihop med forskningen. Jag har börjat följa Rydelius i spåren – inte av och till, as my whimsey takes me, utan enligt hennes itinerarier, för att se vad som skiljer sig idag. Om det återkommer jag alltså rätt snart.

Det känns bra att vara tillbaka.

what are the effects of steroids?

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd