// you're reading...

Hela alltet

Påsk i Rom

Lammet var slut. Vi var för sent ute – och ändå kom vi till marknaden redan vid tiotiden. Lamm hör till det man ska äta till påsk här i Rom – måltiden inleds med pasta och sugo, följs av lamm (ugnsbakat eller tillagat på annat sätt) med potatis och avslutas med någon sötsak. Det finns en hel uppsjö: Colomba (duva), vilket närmast ser ut som en gigantisk sockerkaka, den napolitanska ricottatårtan pastiera eller pizza di pasqua, som gräddas i vedeldad ugn och är fylld med suckat. Också den påminner om sockerkaka. Påskäggen är av choklad, vackert inslagna och lockande. På påskdagen äter man en salt lunch med bl.a. en särskild sorts salami, som heter corallina. Den har vi provat – den är mycket god. http://www.palatifini.eu/images/corallina.jpg

Bland de praktiska anvisningarna i Med Ellen Rydelius i Rom finns en noggrann genomgång av vad som händer och sker under dessa dagar – inte i köket, men i kyrkan. Förmodligen har somligt förändrats under de nästan sextio år som gått, men en del verkar ändå stämma. ”På palmsöndagens morgon välsignas och utdelas palmgrenar och olivkvistar, så blir det högtidliga processioner i samtliga kuyrkor och därefter följer högtidlig mässa”, berättar hon exempelvis. Förra lördagen såg jag hur palmkvistarna lades på plats i S. Maria in Trastevere, och dagen därpå hade nästan alla man mötte en kvist i handen.

På skärtorsdagen tyckte sonen att vi kunde titta på Peterskyrkan, för där hade vi inte varit på ett tag. Petersplatsen är enormt stor, men köerna blev oss övermäktiga. Vi satte oss i kolonnadens skugga och tittade på folk istället. Eftersom jag läst på hos Rydelius kunde jag dock berätta att på skärtorsdagen konsakreras två hostior, så man har en på lut till långfredagen.

Vid halv fem på långfredagens morgon åkte sonen till Fiumicino och hörde av sig hemifrån på eftermiddagen. ”Är allt stängt idag, eller?” Svaret var ja – allt var stängt för honom i Sverige, där långfredagen alltid har varit den viktigaste av påskdagarna. På sextiotalet var det begravningsmusik på radio och trista program på tv. Här är det mesta öppet på både långfredag och påskafton. Vi har alltså inte bara handlat mat, utan också böcker, en ny anteckningsbok (den gamla tog slut oroväckande snabbt) och presenter.

Påskfirandet i Rom är i år alldeles ovanligt välbesökt. Hit kommer alltid pilgrimer, men 1 maj kommer Johannes Paulus II att kanoniseras, och de verkligt troende tar därför en längre semester än vanligt i staden, som inte bara är urbs och den eviga staden, utan också en helig stad för många.

En viktig del i det katolska påskfirandet är Via Crucis, korsvägsandakten, där man vandrar mellan stationer, som var och en representerar en del i Kristi lidande. På Via della Concillazione har det sedan början av mars funnits fjorton bronsskulpturer – en Via Crucis i brons – som skapats av en rad konstnärer och lånats ut av staden Coquimbo i Chile. I slutet av april skickas skulpturerna tillbaka. http://roma.repubblica.it/cronaca/2011/03/09/foto/via_crucis_in_bronzo-13389513/1/

På långfredagen vandrar påven Via Crucis vid Colosseum. Igår eftermiddag bestämde jag mig för att gå förbi och titta på förberedelserna. Eftersom Rydelius skriver att ”Romarna besöker denna dag S. Giovanni in Laterano” fanns det ytterligare ett argument för en tur åt det hållet. Jag hoppade alltså på sjuttiofemman, steg av vid Colosseum och tog en smart liten genväg mot Lateranen.

Min brist på lokalsinne har jag väl nämnt? Det är närmast en tillgång bland gränderna här i Trastevere och Centro Storico, men i Lateranen är gatorna raka och långa. Jag fick se en intressant väg med många människor på väg åt samma håll, så jag hängde på. Strax stod jag framför en kyrka, som jag kände igen mycket väl – fast det var inte S. Giovanni in Laterano utan SS Giovanni e Paolo, en tidigkristen kyrka som omges av antika lämningar och som jag ägnade en dag för två år sedan. Gudstjänsten pågick fortfarande, men folkmassorna troppade av mot kampanilen. Jag avstod från att titta efter och tog istället vägen genom parken Villa Celimontana (jag befann mig nämligen på Caelius, en av de ursprungliga sju kullarna), där niohundratalskyrkan S. Tommaso in Formis tyvärr var stängd. Utanför fanns rester av Neros akvedukt. S. Maria in Domnica (800-tal) var däremot öppen och lade ännu en kyrka till samlingarna. Där var gudstjänsten över och allt var öde och mörkt. Jag urskilde dock de sedvanliga lammen i absiden.

Jaha. Det var ju roligt, men inte det jag tänkte se. Vid den punkten väljer man antingen att anse sig besegrad och nöjd med det man sett och ta den snabbaste vägen tillbaka mot Colosseum – eller att bita ihop och vandra länge förbi den redan stängda S. Stefano Rotondo (mycket fin) och ett militärsjukhus ända fram till S. Giovanni in Laterano. Så gjorde jag. Den var stängd. Scala Santa (den heliga trappan) var däremot öppen. Den hade jag aldrig sett, och eftersom det var folkliv jag var ute efter tittade jag in och såg de fromma släpa sig uppför den på knäna under stämningsfull psalmsång. ”Denna trappa, som enligt sägnen stammar från Pilatus’ bostad i Jerusalem och som Kristus beträtt, fördes till Rom mot slutet av korståget”, skriver Rydelius. Börje Magnusson, som är mera arkitekturhistoriskt lagd, konstaterar att det antagligen är den gamla trappan till påvepalatset. Om jag inte minns fel ägnade Fredrika Bremer knägåendet några lutherska fnysningar. Jag kände mig inte heller helt övertygad, men jag anser envar blir salig på sin fason.

Nu satte jag fötter under mig och passerade förbi en cappuccino till Colosseum, som mycket riktigt var avspärrat och omringat av karabinjärer, kravallbilar och ambulanser. Bombhundarna gick just in när jag kom, men verkade påfallande sällskapliga och inte alls så skrämmande som jag hade trott.

På kvällen gick påven så Via Crucis. Själv ägnade jag mig åt annat, som kanske kommer med en annan gång. I kväll blir det kalvkotletter och gröna bönor – och ett litet stycke pizza di pasqua, som vi köpte av vår senaste bekantskap, en mycket inspirerad osthandlare. Och så choklad, förstås.

Om Carina Burman

Författare. Litteraturforskare. Kritiker. Ofta i Uppsala - nu i Rom.

Läs mer...

webdisart, ltd